Länkar
När jag började min resa mot ett sundare liv så visste jag inte vad det skulle innebära för mig. Jag inser nog fortfarande inte vad det innebär i längden. Jag kommer att få nya idéer och tankar ständigt och kommer att bli besviken men också väldigt glad över mycket. Det finns ständiga motgångar när ens mål är att gå ner 40 kg. Det gör man inte på en helg, inte om man vill ha en bestående nedgång och lyckas på ett sunt sätt.
Jag har alltid varit Fröken Bråttom. Hon, som vill göra allt NU och inte fixar att vänta och ha tålamod. Detta har inneburit krascher och massa uppgivna försök att gå ner i vikt tidigare. Den största kritikern har alltid varit jag själv. "Äsch, skit samma, nu föll jag dit, nu kan jag lika gärna äta osunt igen!" Så har jag tänkt fler än en gång och resultatet har inte låtit vänta på sig.
När jag flyttade hemifrån 1994 som 19-åring vägde jag runt 75 kg. Under första halvåret som student gick jag upp ca 25 kg. Det var inte svårt. Sedan dess har min vikt legat ständigt över 100 kg. Nu längtar jag till den dagen då jag kan ta på mig en strl 42 i byxor och de sitter som en smäck. DÅ lär det komma ett mycket positivt inlägg i denna blogg.
d
[ Lägg till kommentar ] | permalink | |
( 2.9 / 10 )Det går trögt just nu. Kanske beror det på att jag har bytt jobb, kanske på att det är mörkt och kallt, kanske för att detta är det första stora bakslaget sedan september. Jag vet inte. Det jag vet är att jag inte är sugen på grönsaker, att det skulle sitta jäkligt bra med en semla eller två, att jag inte hinner träna och att jag inte vågar ställa mig på vågen för jag vill inte se om jag har gått upp igen. Nä, det är inte lika enkelt längre. Det var så enkelt innan jul. Nu är det inte det längre. Jag behöver komma till dietisten och prata om detta. Men jag har ingen tid förrän i mars, och det känns som evigheter. Det är nu jag behöver stödet från henne. Just nu har jag ingen motståndskraft mot kakor och efterrätter. Jag har återfallit i dåliga hjulspår och jag behöver stöd och hjälp för att återkomma dit jag borde vara, för min egen skull.
Nåja, det kommer. Jag jobbar på det. Det är enkelt ibland och skitjobbigt ibland, men jag måste också tänka på att inte tappa sugen. Det är ju av en anledning som jag gör det här och det är att långsiktigt få bra matvanor och må bra. Jag måste tänka på det när jag sitter med det vita riset och häller sås på. Grönt är skönt och det måste till nu, annars finns det en risk att allt går åt pipan igen. Pepp!! Jag behöver pepp!!!
d
[ Lägg till kommentar ] | permalink | |
( 3 / 6 )Nu har ett nytt år tagit sin början. Om vi hinner avsluta 2012 får vi väl se, med tanke på Mayakalendern.
Hur många här ute i cyberspace stod på nyårsafton, med klingande klockor och champagnekorkar som flög runtomkring, och lovade dyrt och heligt att 2012, det skulle bli det år som man skulle påbörja "det nya livet"!? Jag har stått där själv, många gånger, och tänkt att Nu!! Nu är det dags!. Men det har alltid fallerat efter ett tag. Mitt rekord tror jag var en månad. Vad är det då som gjort att det aldrig har funkat för mig? Många är anledningarna, bl a den jag nämnt tidigare, att jag har använt mat som tröst. Om man gör det, då är det enkelt att trilla dit igen. Dessutom har alltid detta med "det nya livet" tidigare inneburit en diet i någon form. Jag tror jag har provat det mesta, eller i alla fall en hel del. Som med de flesta dieter så funkar det inte i längden, eftersom man inte går till botten med varför man gått upp i vikt. Det är detta varför som är så viktigt.
Jag måste tillstå att julen har varit fylld av onyttigheter och jag har fallit till föga alldeles för många gånger. Men i de flesta fall har det inte handlat om tröst utan snarare kalas eller fika på stan. Jag har fortfarande försökt att inte köpa hem kakor och försökt att vara ståndaktig mot det som bjuds. Men det är lätt att dras med i allt och nu insåg jag igår att detta inte håller längre när den utdragna ledigheten har fått mig att sitta och äta chips framför tvn. Vad är detta, tänkte jag och hade fått i mig några stycken innan resten åkte tillbaka i chipspåsen som nu står i skafferiet. Det gick så oerhört lätt före jul men jag måste verkligen få till mina goda vanor igen för de dåliga börjar komma tillbaka. T ex har jag börjat äta för fort igen.
Jag trodde aldrig att det skulle vara enkelt att gå ner i vikt men det är det egentligen. Det handlar för mig om att jag måste tänka en massa och det har jag inte gjort nu på nästan en månad. Dessutom har jag dragit på mig ett ryggskott som nu börjar dra sig tillbaka. Jag hoppas att jag kan börja träna ordentligt nästa vecka. Men jag måste också ha ett tänk inne i hjärnan och detta tänk hindrade mig idag från att också beställa en semla på konditoriet jag och sonen besökte. Istället blev det en liten latte och jag kände mig nöjd. Idag har jag tänkt mycket och det har lett till att jag idag har lyckats kontrollera mig själv.
För mig är det viktigt att inte få dåligt samvete när jag trillar dit utan berömma mig själv när jag tar tag i saken igen. 2012 kommer att bli mitt år, det år då jag går ner under 100 kg. Det har jag bestämt. Innan nyårsklockorna ringer in 2013 så kommer jag att väga tvåsiffrigt.
Förresten köpte jag en ny vinterjacka på rean. Detta var strl 50! Och den satt bra. Och jag njöt av det. Enkelt är det då att tacka nej till kakan och njuta av att jag är på rätt väg.
Gott nytt år till er alla och njut av livet. Det ska jag göra.
kram
d
[ Lägg till kommentar ] | permalink | |
( 2.7 / 6 )Idag är det den förste december. 2011 börjar så sakterliga närma sig sitt slut och det har varit ett år som har inneburit en massa förändringar för mig. Dessa har till största delen varit av godo.
Igår morse ställde jag mig på vågen hemma och märkte att ännu ett kg har försvunnit, nu i en något lugnare takt tack och lov. 120,9 stod vågen på och det är 13,1 kg som nu har smält av från min kropp.
Jag har nu fått en del angenäma problem. Nästan alla mina kläder sitter som säckar på mig. Alla mina jeans är en storlek för stora och mina favvojeans säckar enormt i häcken och kommer nu att säljas på Tradera. Ett angenämt problem kanske men dyrt. Det kommer att behövas en ny garderob till sommaren. Och det känns fortfarande galet att det har gått så enkelt. Att det inte tar emot. Att jag inte är sugen på kakor hela tiden. Det är som om jag har ändrats inombords, i hjärnan, lika mycket som jag har ändrats i kroppen.
Nästa mål är att komma under 120 kg. Så "smal" har jag inte varit sedan min son föddes för snart åtta år sedan. Det är rätt fantastiskt detta.
Jag provade en fuskpälsjacka på KappAhl igår. Jag kunde knäppa strl 44/46!! Vilken seger och 48/50 kändes något stor. Herreminje!! Mitt mål var att nå strl 48 innan sommaren 2012. Med den farten jag har nu så lär jag nå dit tidigare. Jag är redan nu en normal till liten 50:a och det känns så bra.
Nu är det snart jul och jul innebär fika, kalas och en herrans massa fet mat. Men det oroar mig inte. Jag fortsätter äta som jag gjort sedan september och tar mindre av allt men njuter mer. Det är väl det livet går ut på va, att njuta?
Kram
d
[ Lägg till kommentar ] | permalink | |
( 3.4 / 26 )Det är fortfarande inte svårt att följa mitt nya liv. Dock har jag fått göra en nystart den här veckan efter ett par veckor då jag inte åt så bra. Allt hade att göra med min mage. Nu ska jag till läkaren på fredag för att kolla upp varför jag får ont ibland.
Jag har insett vissa saker på senaste tiden.
1. Jag gillar inte fet mat! Pizza, friterat, oljiga sallader, sånt. Jag ska inte påstå att jag är ett hälsofreak men dieter av typen LCHF går för att vara lustig fetbort.
2. Min stora last kommer nog alltid att vara choklad, både som kaka och som godis. Jag kommer nog aldrig att kunna bryta det kärleksförhållande som jag har med choklad. MEN det går att stå emot, absolut.
3. Jag ska inte ha kakor, kex, tårta och glass hemma för då är det för enkelt för mig att norpa en eller två när jag känner mig sugen. Note to self: ha alltid nyttiga alternativ hemma!
4. Jag blir hög på att gå ner i vikt, men det var nästan otäckt att gå ner 12 kg på 9 veckor. Jag kände inte igen mig själv liksom. Inte för att jag klagar men det är skönt att inte ha bråttom.
Det är en kamp vissa dagar att inte falla till föga för en bulle eller en Coca Cola. Men kampen är värd att kämpa för eftersom jag vet att jag hamnar i ett bättre liv och med en större chans att nå en hög ålder. Min kropp kanske inte är mitt tempel men den ska stå ut med en hel del. Och jag tänker bli minst 90 om jag får. Det är så roligt att leva.
Kramar
d
[ Lägg till kommentar ] | permalink | |
( 3.1 / 29 )