Jag får men jag vill inte - min resa mot ett sundare liv.2012-02-22T21:55:03ZdockanCopyright 2012, dockanSPHPBLOGPepp!!! Jag behöver pepp!! Nåja, det kommer. Jag jobbar på det. Det är enkelt ibland och skitjobbigt ibland, men jag måste också tänka på att inte tappa sugen. Det är ju av en anledning som jag gör det här och det är att långsiktigt få bra matvanor och må bra. Jag måste tänka på det när jag sitter med det vita riset och häller sås på. Grönt är skönt och det måste till nu, annars finns det en risk att allt går åt pipan igen. Pepp!! Jag behöver pepp!!!
d]]>http://dockan.hasselblads.se/atom.php/index.php?entry=entry120207-0922122012-02-07T00:00:00Z2012-02-07T00:00:00ZNyårslöften - vem lyckas hålla dem? Hur många här ute i cyberspace stod på nyårsafton, med klingande klockor och champagnekorkar som flög runtomkring, och lovade dyrt och heligt att 2012, det skulle bli det år som man skulle påbörja "det nya livet"!? Jag har stått där själv, många gånger, och tänkt att Nu!! Nu är det dags!. Men det har alltid fallerat efter ett tag. Mitt rekord tror jag var en månad. Vad är det då som gjort att det aldrig har funkat för mig? Många är anledningarna, bl a den jag nämnt tidigare, att jag har använt mat som tröst. Om man gör det, då är det enkelt att trilla dit igen. Dessutom har alltid detta med "det nya livet" tidigare inneburit en diet i någon form. Jag tror jag har provat det mesta, eller i alla fall en hel del. Som med de flesta dieter så funkar det inte i längden, eftersom man inte går till botten med varför man gått upp i vikt. Det är detta varför som är så viktigt.
Jag måste tillstå att julen har varit fylld av onyttigheter och jag har fallit till föga alldeles för många gånger. Men i de flesta fall har det inte handlat om tröst utan snarare kalas eller fika på stan. Jag har fortfarande försökt att inte köpa hem kakor och försökt att vara ståndaktig mot det som bjuds. Men det är lätt att dras med i allt och nu insåg jag igår att detta inte håller längre när den utdragna ledigheten har fått mig att sitta och äta chips framför tvn. Vad är detta, tänkte jag och hade fått i mig några stycken innan resten åkte tillbaka i chipspåsen som nu står i skafferiet. Det gick så oerhört lätt före jul men jag måste verkligen få till mina goda vanor igen för de dåliga börjar komma tillbaka. T ex har jag börjat äta för fort igen.
Jag trodde aldrig att det skulle vara enkelt att gå ner i vikt men det är det egentligen. Det handlar för mig om att jag måste tänka en massa och det har jag inte gjort nu på nästan en månad. Dessutom har jag dragit på mig ett ryggskott som nu börjar dra sig tillbaka. Jag hoppas att jag kan börja träna ordentligt nästa vecka. Men jag måste också ha ett tänk inne i hjärnan och detta tänk hindrade mig idag från att också beställa en semla på konditoriet jag och sonen besökte. Istället blev det en liten latte och jag kände mig nöjd. Idag har jag tänkt mycket och det har lett till att jag idag har lyckats kontrollera mig själv.
För mig är det viktigt att inte få dåligt samvete när jag trillar dit utan berömma mig själv när jag tar tag i saken igen. 2012 kommer att bli mitt år, det år då jag går ner under 100 kg. Det har jag bestämt. Innan nyårsklockorna ringer in 2013 så kommer jag att väga tvåsiffrigt.
Förresten köpte jag en ny vinterjacka på rean. Detta var strl 50! Och den satt bra. Och jag njöt av det. Enkelt är det då att tacka nej till kakan och njuta av att jag är på rätt väg.
Gott nytt år till er alla och njut av livet. Det ska jag göra.
kram
d]]>http://dockan.hasselblads.se/atom.php/index.php?entry=entry120103-1744582012-01-03T00:00:00Z2012-01-03T00:00:00ZDecember Igår morse ställde jag mig på vågen hemma och märkte att ännu ett kg har försvunnit, nu i en något lugnare takt tack och lov. 120,9 stod vågen på och det är 13,1 kg som nu har smält av från min kropp.
Jag har nu fått en del angenäma problem. Nästan alla mina kläder sitter som säckar på mig. Alla mina jeans är en storlek för stora och mina favvojeans säckar enormt i häcken och kommer nu att säljas på Tradera. Ett angenämt problem kanske men dyrt. Det kommer att behövas en ny garderob till sommaren. Och det känns fortfarande galet att det har gått så enkelt. Att det inte tar emot. Att jag inte är sugen på kakor hela tiden. Det är som om jag har ändrats inombords, i hjärnan, lika mycket som jag har ändrats i kroppen.
Nästa mål är att komma under 120 kg. Så "smal" har jag inte varit sedan min son föddes för snart åtta år sedan. Det är rätt fantastiskt detta.
Jag provade en fuskpälsjacka på KappAhl igår. Jag kunde knäppa strl 44/46!! Vilken seger och 48/50 kändes något stor. Herreminje!! Mitt mål var att nå strl 48 innan sommaren 2012. Med den farten jag har nu så lär jag nå dit tidigare. Jag är redan nu en normal till liten 50:a och det känns så bra.
Nu är det snart jul och jul innebär fika, kalas och en herrans massa fet mat. Men det oroar mig inte. Jag fortsätter äta som jag gjort sedan september och tar mindre av allt men njuter mer. Det är väl det livet går ut på va, att njuta?
Kram
d]]>http://dockan.hasselblads.se/atom.php/index.php?entry=entry111201-0847382011-12-01T00:00:00Z2011-12-01T00:00:00ZLite nystart och tänk... Jag har insett vissa saker på senaste tiden.
1. Jag gillar inte fet mat! Pizza, friterat, oljiga sallader, sånt. Jag ska inte påstå att jag är ett hälsofreak men dieter av typen LCHF går för att vara lustig fetbort.
2. Min stora last kommer nog alltid att vara choklad, både som kaka och som godis. Jag kommer nog aldrig att kunna bryta det kärleksförhållande som jag har med choklad. MEN det går att stå emot, absolut.
3. Jag ska inte ha kakor, kex, tårta och glass hemma för då är det för enkelt för mig att norpa en eller två när jag känner mig sugen. Note to self: ha alltid nyttiga alternativ hemma!
4. Jag blir hög på att gå ner i vikt, men det var nästan otäckt att gå ner 12 kg på 9 veckor. Jag kände inte igen mig själv liksom. Inte för att jag klagar men det är skönt att inte ha bråttom.
Det är en kamp vissa dagar att inte falla till föga för en bulle eller en Coca Cola. Men kampen är värd att kämpa för eftersom jag vet att jag hamnar i ett bättre liv och med en större chans att nå en hög ålder. Min kropp kanske inte är mitt tempel men den ska stå ut med en hel del. Och jag tänker bli minst 90 om jag får. Det är så roligt att leva.
Kramar
d]]>http://dockan.hasselblads.se/atom.php/index.php?entry=entry111115-1353032011-11-15T00:00:00Z2011-11-15T00:00:00ZTillbaka efter sjukdom I helgen hade jag en riktig otrevlig upplevelse. Min mage ballade fullständigt ut och jag kunde knappt äta. Det enda positiva var väl att jag gick ner ett kilo till, men ska man tappa kilon vill man göra det på ett betydlig trevligare sätt.
Min underbara svärmor, som är lite av en amatördoktor, menade att jag förmodligen givit min mage för mycket råkost. Jag har blivit beroende av morötter, blomkål, kålrot och sånt men min mage kanske behöver lite mer tid att fixa att bearbeta denna typ av mat. Dessutom är det kanske en gallsten som ställer till förtret. Jag har en läkartid om två veckor så jag återkommer till ämnet.
Nu mår jag nästan 100 igen och är glad för att jag kan äta utan att må illa. Mat är roligt och gott och jag gillar att både laga och äta.
Igår var jag ute och åt lunch med en vän. Vi var på japansk restaurang och jag åt wokad kyckling med grönsaker och ris. Och halleluja, min mage tålde det. Dessutom märkte jag att jag blev mätt efter halva portionen. Det har väl aldrig hänt tidigare. Jag har uppenbarligen krympt min magsäck.
I måndags var jag på besök hos min dietist igen. Det är nu åtta veckor sedan jag på började denna resa mot ett hälsosammare liv. Nu står den officiella vågen (dvs den hos dietisten) på minus 10 kg. Visserligen hade jag kläder på och min Doc Martens som väger en del. Vågen hemma stod på 122,6 imorse och jämfört med i somras är det 12 kg minus. Jag hoppas att min viktnedgång bromsas upp nu för detta går nästan lite för snabbt.
Jag har gått ner en storlek så nu är jag en strl 50. Men under det vill jag inte gå förrän jag känner mig hemma med den jag är nu. Att viktnedgång och hälsosam mat skulle ha så mycket med hjärnan att göra hade jag aldrig kunnat tänka mig.
http://www.tasteline.com/Inspiration/Ny ... m-tiderna/]]>http://dockan.hasselblads.se/atom.php/index.php?entry=entry111018-1322532011-10-18T00:00:00Z2011-10-18T00:00:00ZFörsta inlägget Jag gick till min distriktsläkare och bad om en remiss till Sahlgrenska, till Obesitasavdelningen, som tar emot överviktiga patienter och ger hjälp. I augusti 2010 var jag på ett informationsmöte tillsammans med en massa människor som all verkade vilja få en gastric bypassoperation, något jag personligen inte önskar alls. Men sakta men säkert växte insikten om att detta var nog rätt ställe för mig ändå och via en massa prover, undersökningar och informationssamtal så träffade jag min dietist Disa för första gången den 5 september 2011. Ett datum att minnas.
Disa insåg genast vad jag behövde. Jag blir en ilsken treåring om någon talar om för mig vad jag ska göra och jag inte håller med. Hennes första läxa till mig var att börja äta mer grönsaker, att minska min portionsstorlek, äta fullkornspasta samt titta efter ett gym. Dessutom skulle jag tänka igenom varför jag i vissa stunder vill äta onyttiga saker.
Första veckan var jättejobbig. Och mycket låg i det jag upplevde rent mentalt. Det var oerhört mentalt påfrestande att inte få "unna" sig saker i stil med en god efterrätt eller en bakelse eller en bulle. Detta har varit mitt problem länge, att jag belönar mig själv med mat, och framförallt då onyttiga saker, som bullar och kakor. "Efter en sån här stressig dag är jag värd en stor kanelbulle!" Ni kanske känner igen er? Jag var tvungen att sluta med detta och det var dessa tankar som gjorde allt svårare.
Andra vecka kände jag att jag tack vare min ständiga tankemöda faktiskt klarade detta bra. Och sedan har det rullat på. Men jag trodde aldrig att jag skulle behöva bearbeta så mycket som jag har gjort. Disa säger att mycket av en viktnedgång sitter i hjärnan på en. Och jag håller med, till 100 procent. Det är inställningen som är A och O. Och i mitt fall handlar det också om att jag inte kan göra en sak till hälften. Det får bli all or nothing, liksom. Alltså, jag köper inga kakor, bakar inget annat än om vi ska få gäster och jag äter godis tre gånger om året. På så sätt håller jag mitt missbruk, eller vad man skulle kalla det, i schack.
Den 3:e oktober gick jag tillbaka till Disa och hade hör och häpna gått ner 3 kilo bara genom att äta bättre. Det var den bästa kicken någonsin. Och i morse vägde jag mig igen, 14 dagar efteråt. Nu har jag gått ner 7 kilo sammanlagt. Det känns så himla bra att få en kickstart på den här resan, som hittills varit enklare än jag befarade. Det är inte bara kilon som har försvunnit utan även cm. Sammanlagt är det nu 13 cm i midjan.
Den här bloggen kommer att innehålla mina tankar självklart men även mattips och träningstips, samt en del annat kul och okul under fliken Misc. Jag tar gärna emot reflektioner över det jag skriver.